Pastorn har ordet

 

Den första oktober gjorde jag, Karin Fransson, min allra första arbetsdag som pastor i Jonsereds Missionskyrka. Stort tack till er som församling för detta förtroende. Det känns både rätt och jättekul att få komma till er och bli en del av er församling. Men samtidigt måste jag säga att det också känns lite läskigt eftersom detta är min första pastorstjänst. Utöver min pastorsutbildning på Korteboskolan och på Akademi för Ledarskap och Teologi så har jag många års erfarenhet av att arbeta med ungdomar i församling från lite olika platser runt om i Sverige. Men att tjäna som församlingspastor är ju en annan form av tjänst än vad jag har tidigare erfarenhet av.

När jag har fått frågan om vad jag tycker känns mest utmanande, så har en del undrat om det är att hålla i viktiga gudstjänster som barnvälsignelser, begravningar och dop. Men det känner jag mig faktiskt lugn inför. Jag har jobbat med att sjunga på begravningar och har också tidigare erfarenheter av att döpa ett flertal tonåringar, ifrån församlingen på Hönö där jag tjänade som ungdomsledare under 5 år. Självklart är dessa mycket viktiga tillfällen i en människas liv som jag tar på största allvar och förbereder mig noga inför. Men det som jag ser som den största utmaningen och samtidigt något jag längtat efter länge är det långsiktiga och det vardagliga tjänandet i och tillsammans med församlingen.

Jag minns en gång när jag var liten och familjen var ute med motorbåten i skärgården utanför Göteborg, då jag skulle få pröva på att styra. Jag fick instruktionen; ”Ta sikte på fyren där borta. Och så håller du ratten stadigt och ser till att märket på båten är i linje med fyren.” Det kändes spännande. Jag fick ett förtroende och ett ansvar som var viktigt, men som också var lite obehagligt. Inte minst när det guppade lite mer av vågorna och då det kändes svårt att styra och samtidigt hålla kvar siktet på fyren. Men så långe jag höll blicken stadigt på riktmärket så gick det i alla fall åt rätt håll.

Jag tror att församling är något vi är tillsammans. Det är någonting vi gör tillsammans. Vi sitter i samma båt. Och för att som gemenskap komma fram till rätt slutdestination så behöver vi tillsammans ta ut siktet, så att vi kommer rätt. Inte bara en gång. Utan vi behöver hålla blicken stadigt fäst hela tiden på det som är vårt gemensamma riktmärke, så att vi kan leda vår gemenskap åt rätt håll även om vågorna skulle gå höga kring båten.

Jesus Kristus är det riktmärke som vi som kristna vill rikta våra liv och vår gemenskap efter. Författaren till Hebréerbrevet skriver: ”Låt oss ha blicken fäst vid Jesus, trons upphovsman och fullkomnare.” (Heb 12:2a) När vi bjuder Jesus Kristus in i våra personliga liv, in i vår vardag och vår gemenskap, då kan vi vila i att Han tar hand om våra liv och vår gemenskap, att Han är med oss och leder oss rätt. Vi får ta rygg på Jesus Kristus och Han går med oss.

Jonsereds Missionskyrka har som församling en lång historia att vara tacksamma över. 140 år i år, närmare bestämt! Det är ett rikt arv av lärjungaskap, gudstjänstliv och medmänsklighet på många sätt. Ett arv att både förvalta och att vila i. Gud har varit trofast i 140 år, Han kommer fortsatt att vara trofast.

Jag är nyfiken på att förstå mer av vad Gud redan gör i Jonsered, och på att få lyssna in vad Gud har på gång. Jag ser fram emot att få växa in i min roll i församlingen och att få bli en del av Jonsereds Missionskyrka. Att tillsammans med min kollega Linda och tillsammans med församlingen ta ut kursen och hålla siktet stadigt på Jesus Kristus, och att lita på att Gud är fortsatt trofast.  Och i det vardagliga och i det långsiktiga så får vi hjälpas åt att påminna varandra om att hålla blicken fäst på Jesus Kristus.

Med varma hälsningar,Karin Fransson porträtt 2015

Karin Fransson

 

Bokmärk

Kommentarer inaktiverade.